Popcorn
om mitt liv, ibland.
16 april 2012, 14:30

Årsdagen

Årsdagen av att jag låg på sjukhus med dropp och mådde så dåligt att jag ville sluta existera firade jag med att få ett ångestanfall. Första gången sedan september ungefär.

Jag blev så ledsen av att jag måste känna den känslan igen. Vill inte vill inte! Kom inte tillbaka.

Jag tror nog jag vet vad som utlöste ångesten. Jag väntar ett samtal denna vecka då jag ska få veta om jag får ett tillfälligt jobb eller inte. Det som gör det lite svårt är att jag inte vet om jag vill ha det eller inte. Konstigt blir det av att jag inte var det minsta lilla nervös när jag var på intervjun.

Varför är det så svårt att veta hur ens egen hjärna fungerar?
Skriv en kommentar
11 april 2012, 22:35

Om att leva i nuet

Carpe diem, leva i nuet. Glöm ej att leva min vän, dagen som gick kommer inte igen.

Igen och igen kommer jag på mig själv att verkligen inte leva i nuet. I flera år har jag gått och väntat. Väntat på helg, på vår, på sommar, på nästa läsår, på nästa fest, på nästa tågresa, på nästa utbildning, på nästa klass, på nästa jobb, på nästa vecka, på nästa natt, på besked, på en resa, på att bli frisk, det som händer sen. Undantaget var när jag i somras minst av allt väntade på nästa måltid, för jag hade så svårt för att äta mat.

Hur ska jag lära mig att leva i den stunden och situationen som är nu?
Skriv en kommentar
19 mars 2012, 10:57

Den största myten i mänskligheten

Från första stund när vi börjar lära oss om sexualitet får vi veta att män har mera sexlust än kvinnor. Varför blir vi ilurade denna myt? Kan inte någon slå hål på den nu redan? Jag säger inte att det är tvärtom, utan att alla människor har olika stor lust, oberoende av könet. För det tror jag.

Jag känner mig så lurad. Som kvinna trodde jag att jag kommer alltid att få sex när jag vill för att mannen alltid vill. Jag är så lurad.

Jag är så trött på att bli avvisad gång efter gång.
Skriv en kommentar
11 mars 2012, 15:22

Du gör mig illamående

Jag kunde inte låta bli att undra om du lämnat spår efter dig då jag öppnade dörren. Det som slog mig var att det såg så städat ut. Städade och plockade du före hon kom? Skåpet vi köpte i höstas, lade vi det inte i soffan när vi förde det dit? Lyfte du ner det på golvet för att ni satt i soffan och ..? Jag kollade roskisen, vad väntade jag mig att hitta? Ett kismetpapper. Delade ni en kismet till kaffet? Inga pappersmuggar, slängde du dem i spisen. Ingenting där, du har till och med tömt ur askan. Gjorde du det redan i höstas? Men åtminstone eldade du noggrannt upp de urdruckna muggarna. Något annat? Pulverkaffe och socker i skåpet. Nöjde hon sig med pulverkaffe? Men det var nog inte för kaffet ni träffades. Vad pratade ni om? Du sa att ni bara drack kaffe, och inget mer. Hur kan jag lita på det? Hur kan jag någonsin lita på dig mera? Vad gjorde jag när ni satt där leende och drack ert äckliga pulverkaffe? Var jag hemma och diskade och kokade mat i väntan på att du skulle komma hem? Förstår du inte hur du har förnedrat och svikit mig? Hur ska du någonsin förstå?
Skriv en kommentar
12 februari 2012, 13:52

Ångesten då?

Det är bättre, tackar som frågar.

Jag har inte gått till psykologen sedan december, och slutade äta mediciner (på eget bevåg) för några veckor sedan, efter att ha trappat ner på mängden en längre tid. Jag kan fortfarande bli gråtfärdig då jag minns hur dåligt dåligt dåligt jag mådde i somras. Då jag helst av allt ville krypa in i ett litet hål och försvinna, för jag orkade och ville ingenting.

Ingen ångest mera, men däremot har tappat mina redan från förr korta nerver. Jag kan bli så arg över minsta lilla. Som när sambon frågar mig om var något finns, som jag tycker han borde veta, eller annat liknande.

Sen har jag gått upp i vikt ett par tre kilo under vintern, och det om något är enerverande. Jag har haft samma vikt under flera år och trivs med den och tänker absolut inte köpa nya jeans i större storlek. Jag hoppas det beror på medicinen, och att jag går ner igen, men tja. Jag tror nog sanningen ligger i att jag äter för mycket i relation till hur mycket jag rör mig.
Skriv en kommentar
27 oktober 2011, 15:29

Om svårigheten att flyttpacka och flytta

Dethär veckoslutet har jag länge längtat till, då min älskling kommer och hämtar mig och mitt pick och pack och jag ska få komma hem och ta det lugnt och göra något annat och slappna av och bli frisk. I tisdags efter min sista tent (som jag nog inte hade ångest för) kom en liten ångest och störde mig. Efter att jag borde vara lugn som en filbunke och bara nöjd. Är det oron inför förändring som stör?

Idag har jag packat min första flyttlåda. Men jag tror inte det blir flera lådor idag. Det är himla svårt att packa några dagar i förväg och planera vad jag ska lämna hit och vad ska jag ta hem. Vilka prylar behöver jag ännu i tre-fyra dagar och vad kan jag packa ner?

Eller så gör jag allt för svårt för mig.
Skriv en kommentar
23 oktober 2011, 18:26

Om att byta klädstil

I åratal har jag varit smått avundssjuk på kvinnor som använder kjolar och klänningar till vardags, och jag har försökt själv utan att trivas eller hittat några snygga plagg. Men nu har det vänt och jag klär på mig strumpbyxor och knästrumpor och flera kjolar eller klänningar på varandra och jag trivs och det ser bra ut (trots att beskrivningen inte låter snygg). Lager på lager var inne för ca 5 år sedan, men nu har jag lyckats. Eller är det inne ännu? Hur som helst har jag aldrig hängt med i trender, men jag trivs i mina kjolar. Nice.
Skriv en kommentar
21 oktober 2011, 14:10

Uppdrag Vända upp och ner på dygnet.

Jag har en egenhet som dyker upp med ojämna mellanrum. När jag inte har fasta tider att ta hänsyn till börjar jag sakta men säkert flytta på sovtiden allt längre till morgonnatten och förmiddagen.

I förrgår kröp jag till sängs kl 3 på natten. Igår gav jag upp en timme tidigare, kl 2. Sedan sover jag till 12 - halv 1 på dagen. Och jag mår inte alls bra av det. Eller egentligen är det nice, men jag är ju upplärd att man ska stiga upp på morgonen och gå och sova i vettig tid, annars är man en slusk, typ. Så det är samvetet som plågar. Jag ska skärpa mig.

Sedan har jag inte haft lika bra aptit som jag känner att jag "borde" ha. Men jag har inte mått dåligt, så det är inte det som har hindrat mig att äta.

Nu är det bara en tent på tisdag, sen flyttar jag hem och tar det lugnt.
Skriv en kommentar
04 oktober 2011, 20:31

Om hur man blir lurad att köpa två kilo morötter

Egentligen har jag inte bestämt mig för vem som har lurat vem egentligen. I butiken häromdagen fick jag lust att köpa morötter. En halvkilos påse räcker bra åt mig. Den kostade lite över 70 cent. Kilopriset var således lite på 1,50 €. Sedan ser jag en lapp där det bjuds ut två kilo morötter till 1 €, kilopriset var alltså bara 50 cent. En halvkilos påse har ett tre gånger dyrare kilopris vilket leder till att jag måste köpa fyra gånger mera morötter än jag från början ansåg mig behöva.

Vem var det som vann på dethär egentligen?
Skriv en kommentar
01 oktober 2011, 12:28

Fusk lönar sig

Helt tydligen, eftersom jag blev godkänd i min ångesttent och dessutom med helt ok vitsord. Det känns.. inte så mycket. Men om jag inte blivit godkänd skulle det kännas helt för jävligt kort sagt.
Skriv en kommentar
/data/popcorn/system/user_image
Denna blogg hade inget tema. Sedan började jag lida av ångest, så då var temat ångesten och illamåendet som det ledde till. Men nu äter jag ingen medicin längre eller går till psykolog och har inte haft ångest på flera månader, så nu är bloggen utan tema igen.

Senaste kommentarer

10.05, 22:32
16.03, 23:48
15.02, 21:22

Bloggen visad

38159 gånger